Jag nämnde i en krönika att Elöverkänsligas förbund har fått 1,7 miljoner kronor i statsbidrag. Jag konstaterade att elöverkänslighet inte är någon medicinsk diagnos.
Men de som nu upplever sig som elöverkänsliga är uppenbarligen extremt känsliga för att någon ifrågasätter deras statsbidrag. Jag kritiserade givetvis inte deras grundlagsskyddade rätt att organisera sig.
Här är några reaktioner i mejlskörden.
Rolf skriver:
”Organisationen är klassad som handikapporganisation på samma sätt som andra handikappade. Det är fult av dig att ge dig på en handikappsorganisation och din text visar att du är okunnig i frågan samt att du har någon form av mentalt handikapp.”
Stig skriver:
Hur korkad får man vara som ledarskribent.
Lite mindre självgod kanske du blir med tiden ,för
även du kommer att drabbas av en svår sjukdom,
det är bara en tids fråga.
Birgit skriver:
Det är lätt att raljera om andras problem och diagnoser, om man själv är lycklig och odrabbad! Diagnostiserad elallergi saknas, då det är svårt att påvisa och mycket roligare att som okunnig raljera över? Man har ingen säkerställd diagnos på avundsjuka eller dumhet heller.
Jag hoppas bara att de självdiagnostiserade inte tillbringar allt för mycket tid vid datorn då de upplevda besvären faktiskt kan förvärras. Dessutom slipper jag att bli förolämpad. Som klyschan säger: en win-win-situation!
ERIC ERFORS