GÖTEBORG. Alla ska med, som en gammal S-valslogan löd. Och nästan alla ombud var förstås med på partistyrelsens kompromiss i frågan om välfärdsvinster.
Vilket på flera sätt var väntat.
Stefan Löfvens ställning är ju i praktiken oerhört stark. Orsaken är förstås partiets stora behov av att uppvisa enighet efter all splittring och skräckfärden under Juholt. S kan inte fortsätta byta partiledare som andra byter vinterjackor. Varför då göra livet onödigt svårt för en Löfven som i lojalitet ställt upp för partiet?
Ja, det gick till och med så långt att vänsterfalangens profilerade chefsideolog Daniel Suhonen ställde sig bakom förslaget ”för att värna partiet.”
Jag är övertygad om att partiledningen hade med sig plan B till Göteborg. De visste att de skulle bli tvungna att ge några smärre verbala eftergifter till vänsterfalangen i partiet. I det perspektivet är det status quo som kompromissen egentligen innebär en taktisk seger för Stefan Löfven. Smart jobbat.
Fast utbildningsminister Björklund rasar över risken för ett kommunalt veto vid etablering av friskolor. Och drämmer i med att S gjort ”en omsvängning av mycket stor magnitud.”
Verkligen?
Det politiska minnet tycks bara bli kortare. Jag vill i all ödmjukhet påminna både Jan Björklund och alla lyckliga s-ombud att i denna fråga har partikongressen bara bekräftat gällande partilinje. Det mjuka vetot från 2009 återanvänds 2013.
På partikongressen 2009 i Älvsjö fastslogs att ett samarbetsavtal ska finnas med kommunen ”innan skolan ska få starta.”
I Göteborg 2013 heter det att ”det ska krävas ett samarbetsavtal med den offentliga huvudmannen för att etablera en ny fristående skola.”
Äldreminister Maria Larsson (KD) försöker också spela djupt upprörd över att S bekräftat sin tidigare politik om att man är mot LOV, det vill säga att lagen om valfrihet ska vara frivillig för kommunerna.
Men det kan hon ju bekymra sig över på nästa regeringssammanträde med Reinfeldt eftersom också Moderaterna – numera – tycker LOV ska vara frivillig.
Oavsett vem som vinner valet så kommer regelverken för välfärdsföretagen att skärpas. Det är en välkommen utveckling. Sedan tycker jag att debatten om friskolornas vinster inte står i proportion till skolans akuta problem.
Vi borde tala mer om kompetensförlusterna när alla tycks kunna bli lärare. Att det räcker med 0,1 poäng på högskoleprovet kan väl ändå inte vara innebörden i den socialdemokratiska jämlikhetstanken?